Ambiens efter stämning
Regn mot rutan, ett torrt rum, ingenstans du måste vara. En kväll som håller dörren stängd åt dig.
Knastrande ved, tröga skuggor på väggen, te som blir ljummet för att stolen är för bekväm.
Våta löv, fåglar som vaknar, sval luft som doftar av natten som just gått. Dagen har ännu inte bett dig om något.
En tunn måne, avlägsna ljus, världen nedskruvad till ett sorl. Timmen som inte tillhör någon annan än dig.
Imma på fönstret, något som hittar sin sjudning, en sked som vilar på ett fat. Omsorg du kan känna doften av.
Papper, trä, tålmodiga händer. Arbete som vägrar att skynda, i ett rum som håller sin egen milda tid.
Tunga filtar, ett hus som faller till ro, ljud som blir antydningar. En kväll gjord för att driva bort ifrån.
Åska två kullar bort, lampsken som står stadigt. Ju högre det blir därute, desto varmare känns det härinne.
En låg gyllene sol, fyllda korgar, trötta armar som förtjänat sin kväll. Den ljuvaste sortens färdig.
Första snön vid fönstret, soppa på spisen, strumpor som äntligen spelar roll. Årstiden huset byggdes för.